Vilket samhälle vill du leva i?

Tiggare, fattigdom, romer
Aftonbladet skriver om tiggare. Text: Patrik Lundberg Foto: Anna Tärnhuvud

Läste i Aftonbladet idag, om tiggarna, så bra att journalisterna äntligen gör reportage, och går ut bland folk och skriver hur saker är, ur grodperspektiv och inte bara citerar TT-printern. Genom att belysa verkligheten som den är (givetvis inte hela bilden men ändå), kan vi lättare förstå och förhoppningsvis kunna hjälpa till bättre. Det citat som slår hårdast bland all misär som beskrivs är när en journalist frågar en 14:årig pojke: ”Vad vill du arbeta med”? Så förstår han inte frågan utan tolken måste fråga igen. Och svaret ungefär , ”Jag tänker inte jobba?, jag tänker inte så”. Skall man bli arg eller förtvivlad? Jag blir förtvivlad! Snacka om prägling. Barnen som lever bland romerna präglas till samma liv som sina föräldrar, som förresten beskrivs bra i artiklarna i Aftonbladet. Alla barn (och vuxna människor) präglas givetvis av den sociala och kulturella miljön de växer upp i, så vi borde tänka till riktigt mycket på vad för samhälle vi vill att våra barn skall skapa.

Vi har lösningen i våra händer, vi har verktygen att transformera samhället till det bättre. Vill vi ha fred i världen, vill vi avskaffa fattigdomen, vill vi avskaffa svälten, vill vi skapa jämlikhet mellan könen och mellan folkgrupper? Vill vi verkligen det? Ja då hade vi löst dessa frågor riktigt snabbt. Sanningen är nog den att det finns stora intressen i samhället som arbetar mot detta. Det finns så olika intressen i samhället (som har varit så under flera tusen år faktiskt) som drar åt olika håll, alla vill faktiskt inte att vi skall leva i jämlikhet. Cyniskt sett, så är det ju så att de som har det bättre måste förlora om den sk sämre delen av samhället kommer att få det bättre. OCH SE där har vi ännu en typiskt felaktig prägling som är så svår att tvätta bort. Alla kommer vinna på att vi har ett KÄRLEKS-FULLARE samhälle, det tror jag alla kan skriva under på, eller!?

Daxs nu alla människor ur alla samhällsklasser, med olika religiös och politisk bakgrund mm, går samma och bestämmer sig hur vår framtid skall se ut. Vill vi ha ett kärleksfullt samhälle där vi bryr oss om varann och stöder varann på alla möjliga sätt, vill vi verkligen det av hela våra hjärtan. Jag vill då detta, men som alla andra vågar inte lita på mig själv riktigt. Hur börja man och så vidare…Vi behöver vara många som går samman. Lösningen är ju att att vi helt enkelt sitter ner tillsammans (det behövs ju inte idag heller, vi har ju social medier) och skissar den värld vi vill ha, och sen kommer den välden att manifesteras. Kanske inte denna veckan, inte nästa månad, kanske inte heller detta året, men alla vet ju, hur snabbt en snöboll växer sig stor.

Människan är en förunderlig varelse, hon har en unik förmåga att skapa nytt, upptäcka och erövra nya mark. Vill vi åka till månen så gör vi ju det, sen mars, sen ännu längre ut. Inget är omöjligt bara det som vi inte tror på är omöjligt. Låt oss skapa ett kärleksfullare samhälle, ett samhälle vi kan vara stolta över … visst skulle det vara något!

Sann tacksamhet renar kropp och själ

Jag hade ett djup samtal med en kompis, Peter J, igår. Riktigt djup och tänkvärt blev det. Efter några ytliga fraser om livet i stort, hur mår barnen, okey bra, frugan då? Ja visst hons stack ju för 1 år sen. Flera koppar kaffe senare…
– Du Peter, känner du äkta tacksamhet i din vardag?
Mja, antar det, tror det, hur så?
– Kan du känna äkta tacksamhet så det gör ont i hjärtat, fortsätter jag.
–  Hhum, visst känner jag tacksamhet; varje dag jag ser min söta barn, tackar jag gud, och visst kan jag förlåta min fru att hon stack. Så visst jag kan känna tacksamhet, själv då?
– Läste en intressant blogg härom dagen, så visst jag har försprång och har funderat lite, kontrar jag.
Jag menar nog äkta tacksamhet, fattar du vad det innebär, hela vårt liv bärs upp och ett nätverk av underverk som sker varje dag, har du tänkt på det?
– Mja jo visst självklart….eller vad menar du?
– Är du sugen på en bit mat, frågar jag?

– Nej tack, åt precis en stor lunch. Efter en stunds tystnad, fortsätter Peter, ja, ja bad faktiskt en bordsbön innan, om det är det du menar med tacksamhet. Man kan ju känna på maten att kocken lagt ner äkta kärlek i maten, som smakade gott, så visst.
Jag bryter en stunds tystnad.
– Ja men diskaren då som diskat tallriken, besticken och glasen, som sprungit km efter km dagen innan för att samla in disken.
– Hmu, ja visst hon också, eller jag menar hen också, så klart.
– Och servitören, glöm inte hen och nu börjar jag få upp ångan, de som driver restaurangen, som varje dag sköter inköp, betalar räkningar, löner mm. Och så….
– Men du säger Peter, nu går du får långt.
– Tycker du, men lyssna, du sa att kocken lagade god mat, men hur gjorde han det (eller hon ursäkta)? Jo hon hade skaffat utmärkta råvaror, läckra grönsaker som växt på en gård, förhoppningsvis i närheten. Grönsaker som såtts, vattnats varje dag av en bonde, en bonde som tidigt i våras väntat i månader på våren, på rätt tillfälle att, plöja marken, harva, kratta och sen så, så sina underbara frön hon samlat in från förra året och som legat på tork under vintern. Nu har jag ångan uppe, så Peter får inte en syl i vädren och han ser lite blek ut.


– Tänk säger jag, hur många gånger trädgårdsmästaren böjt benen och krupit fram tillbaka och rensat bort allt ogräs och ömt vårdat de späda bladen? Jag lovar att ryggen har säkert sagt ifrån både en och flera gånger. Men trädgårdsodlaren har inte slutat att arbeta med sina grönsaker som hen sett fram emot att skörda.
– Ja ja du har rätt, tänker man så men, så kan man …
Jag avbryter snabbt snabbt – Visst kan man och bör man, det öppnar hjärtat och jag blir alldeles varm av tacksamhet att berätta detta och du, glöm inte alla de osynliga medhjälparna.
– Va, vad menar du?
– Jo för att grönsakerna skall växa måste de ha jord, näring och vatten och en riktig jordmiljö och de är de kryllande små krypen i marken som sköter det, de glupsar i sig löv, gräsklipp och annat, skiter och förfinar grövre ämnen till en underbar näringsrik jord. De gör det för att de skall överleva, ja visst men deras jobb är helt avgörande för att vi människor skall få mat, mat som vi behöver 365 dagar om året.

– Ser du sambandet? Varje dag gör vi saker är beroende av miljontals andra händelser som sker både spontant på moder jord och  efter ett väl  genomarbetat nätverk av tjänster. Vi är helt i händerna på moder jords klimat och miljö är i balans, rubbas balansen, kan det få ödesdigra konsekvenser.

– Ja du har rätt säger Peter tankfullt.

Tillbaka till mina egna funderingar:
Glöm inte att stanna upp i din vardag några ggr/dag och försök se vilka samband som just det du arbetar med just nu hänger samman och skicka en tacksamhetens tanke till dessa.
på så sätt blir du oxå mer medveten och kan lära dig leva i NUET.
– Köp ekologisk produkter!
Tänkt inte efter om det är för dyrt, det gör bara att du måste välja och blir tveksam. Bestäm dig för att du vill stödja naturen och betalar det priset med glädje.