Vilket samhälle vill du leva i?

Tiggare, fattigdom, romer
Aftonbladet skriver om tiggare. Text: Patrik Lundberg Foto: Anna Tärnhuvud

Läste i Aftonbladet idag, om tiggarna, så bra att journalisterna äntligen gör reportage, och går ut bland folk och skriver hur saker är, ur grodperspektiv och inte bara citerar TT-printern. Genom att belysa verkligheten som den är (givetvis inte hela bilden men ändå), kan vi lättare förstå och förhoppningsvis kunna hjälpa till bättre. Det citat som slår hårdast bland all misär som beskrivs är när en journalist frågar en 14:årig pojke: ”Vad vill du arbeta med”? Så förstår han inte frågan utan tolken måste fråga igen. Och svaret ungefär , ”Jag tänker inte jobba?, jag tänker inte så”. Skall man bli arg eller förtvivlad? Jag blir förtvivlad! Snacka om prägling. Barnen som lever bland romerna präglas till samma liv som sina föräldrar, som förresten beskrivs bra i artiklarna i Aftonbladet. Alla barn (och vuxna människor) präglas givetvis av den sociala och kulturella miljön de växer upp i, så vi borde tänka till riktigt mycket på vad för samhälle vi vill att våra barn skall skapa.

Vi har lösningen i våra händer, vi har verktygen att transformera samhället till det bättre. Vill vi ha fred i världen, vill vi avskaffa fattigdomen, vill vi avskaffa svälten, vill vi skapa jämlikhet mellan könen och mellan folkgrupper? Vill vi verkligen det? Ja då hade vi löst dessa frågor riktigt snabbt. Sanningen är nog den att det finns stora intressen i samhället som arbetar mot detta. Det finns så olika intressen i samhället (som har varit så under flera tusen år faktiskt) som drar åt olika håll, alla vill faktiskt inte att vi skall leva i jämlikhet. Cyniskt sett, så är det ju så att de som har det bättre måste förlora om den sk sämre delen av samhället kommer att få det bättre. OCH SE där har vi ännu en typiskt felaktig prägling som är så svår att tvätta bort. Alla kommer vinna på att vi har ett KÄRLEKS-FULLARE samhälle, det tror jag alla kan skriva under på, eller!?

Daxs nu alla människor ur alla samhällsklasser, med olika religiös och politisk bakgrund mm, går samma och bestämmer sig hur vår framtid skall se ut. Vill vi ha ett kärleksfullt samhälle där vi bryr oss om varann och stöder varann på alla möjliga sätt, vill vi verkligen det av hela våra hjärtan. Jag vill då detta, men som alla andra vågar inte lita på mig själv riktigt. Hur börja man och så vidare…Vi behöver vara många som går samman. Lösningen är ju att att vi helt enkelt sitter ner tillsammans (det behövs ju inte idag heller, vi har ju social medier) och skissar den värld vi vill ha, och sen kommer den välden att manifesteras. Kanske inte denna veckan, inte nästa månad, kanske inte heller detta året, men alla vet ju, hur snabbt en snöboll växer sig stor.

Människan är en förunderlig varelse, hon har en unik förmåga att skapa nytt, upptäcka och erövra nya mark. Vill vi åka till månen så gör vi ju det, sen mars, sen ännu längre ut. Inget är omöjligt bara det som vi inte tror på är omöjligt. Låt oss skapa ett kärleksfullare samhälle, ett samhälle vi kan vara stolta över … visst skulle det vara något!